Den första tiden - min verklighet
1070g vägde vårt lilla Pyre. Det var inte det lättaste att hålla i henne, eftersom hon var så liten, låg i kuvösen och hade flera olika slangar kopplade till sig. Detta blev bara bättre och bättre eftersom hon bara behövde ha CPAP i fyra dagar. Sedan när hon fick i sig mer och mer mat kunde vi börja ge extra näringen i maten och då slapp vi de slangarna. De första dagarna fick hon 1 ml mat varannan timme. Pappa H´s mormor konstaterade att hon fick ett kryddmått mat varje gång. Detta utökades hela tiden när man såg att hon klarade av att smälta maten.
Efter några dagar blev jag utskriven från BB och då blev det på ett annat sätt jobbigare, eftersom vi då sov hemma. Vi var alltså varje dag tvungen att lämna vår dotter på sjukhuset varje kväll. Hjärtat brast några gånger om och i hissen ner kom tårarna, jag saknade ju redan mitt älskade lilla hjärta. På mornarna kunde vi inte gå snabbt nog den kosrta biten i korridoren till hennes sal och så snabbt fram för att lyfta på täcket till kuvösen.
