Att lämna sitt barn - Min verklighet
Ibland när man kom i korridoren och närmade sig rummet och så hör man ett pipande sätta igång. Då ökades stegen på och tankar där man hoppades att det inte var vår dotter som pep. Lättnaden när man fick se att vårt hörn med vår kuvös var lugnt. Inne på intensivrummet fick vi se bebisar och föräldrar komma för att sen få byta rum redan samma dag. När man satt och halvslummrade med lilltjejen på bröstet, enligt kängrumetoden (mer om det sen) och så pep det igen, då for hjärtat i halsgropen igen. Efter några dagar lärde vi oss vilket ljud som betydde vad och tack och lov var det inte så ofta vår dotter.
