Hemska morgon!
Vaknar idag av att Förken H ligger och sprattlar som en tok. Fan tänker jag, inte igen! Lyfter upp henne fort som attan och lägger henne på mage på min arm, klappar och stryker henne över ryggen samtidigt som jag försöker prata lugnande med henne, in i badrummet efter koksaltlösning. Förstår att det är massa slem i halsen eftersom hon har bubblor i munnen. Tack och lov skriker hon till emellanåt så jag vet att hon får luft.
När hon har lugnat sig och skrattat en stund åt Pingu (hängmobilen) hostar hon lite och då ser jag paniken i hennes ögon igen, upp på armen och magkläge igen så tyngdlagen hjälper till att få ut slemmet, och det lyckades.
Fredagen innan nyårsafton blev hon likadan, fast då hade hon längre andningspauser och vi fick ringa ambulans, men på barnakuten hittade de inga fel på henne utan sa att det förmodligen berodde på att hon var täppt i näsan.
Idag är hon inte täppt, men igår när hon kräktes var dte mycket slemmigt så förmodligen berodde det på det, och då hjälper koksaltlösning.
Ska fråga på BVC vad det här beror på, den här tösen kommer aldrig hamna i egen säng om det ska vara så här, hon måste ju ligga vid oss så att vi vaknar om det blir så här. Jag läste på familjeliv om några barn som hade liknande och föräldrarna då hänvisade till dykreflexen, att den aktiverades när barnen fick slem eller kräk i halsen. Hoppas att det stämmer och att det är det som händer, för då känns det som att det kommer försvinna när den reflexen avtar.
När hon lugnat sig satt hon i famnen och snuttade på nappen och somnade. Nu efter lite mat sitter hon i bärselen och sover. Får se hur jag sover i natt, på helspänn gissar jag, det tar några dagar att komma tillbaka och kunna sova i lugn och ro.
