Att sitta känguru - Min verklighet
Under fröken H´s första månader att vi känguru varje dag, flera timmar varje dag. Det innebär att man sitter hud mot hud med sitt barn. Så när vi kom till sjukhuset var det bara fram med skärmarna, av med kläderna (tröja och bh) på med sjukhus rock. Lilltjejen ligger mot vårt bröst i blöja och sedan har man filt ovanpå barnet.
Det har visat att barnet mår bättre av att få sitta i mamma och pappas trygga famn istället för att ligga i kuvösen. Vår tjej rörde sig en hel del, låg och ålade sig så hon gled ofta ner och var ibland mer på magen än på bröstet. Hon skulle ligga vid bröstet så hon kände våra hjärtslag och andetag, då fick vi testa en tubtop som hon fick vara i, vilket gjorde att hon inte kunde röra sig lika mycket. På intensivavdelningen var det jättebra personal och man fick bra med hjälp, eftersom i början var det en del sladdar att hålla reda på, var det inte så lätt att ta ur och in i kuvösen Detta gjorde de så gärna och utan suck och stön, vilket kändes jättebra, man var inte till besvär.
Att sitta känguru hjälper barnet att hålla värmen lättare, andas och komma ner i puls, så att sitta kängru så mycket som möjligt är viktigt.
